breathing underwater

En tumör i bröstet. Åtta cellgiftsbehandlingar. Nu kör vi.

Post-op emotional hangover

För prick en vecka sedan opererades min tumör bort. En stor och viktig händelse, men av någon märklig anledning kunde jag inte hitta motivationen att skriva om det. Operationen gick ju jättebra. Först efter några dagar slog det mig varför det tagit emot.

Efter själva operationen var jag hur glad som helst. Tumören var ju borta! Ingreppet hade gått jättefint, inga konstigheter! Det gjorde inte ens särskilt ont efteråt. Tjohoo!

Post-op: yay!

Men efter hand började oron smyga sig på. Både tumören och den andra ”suspekta” cellförändringen skickades för analys, och resultaten kommer först denna vecka. Tänk om de inte tagit bort tillräckligt och måste operera igen? Tänk om den andra förändringen också är elakartad? Och, nästan jobbigast: tänk om allt ser jättefint ut – men så kommer ändå cancern tillbaka? Borde jag ha opererat bort båda brösten, trots att läkarna sa att det inte behövdes?

Läs mer

B8D4: Sista cellgiftshelgen / Last chemo weekend

Yay! Last chemo, with my nurse Eleonora who has been so great throughout.

Och så kom den till slut: min sista cellgiftsbehandling. Så efterlängtad! Även om jag just nu mår som en urvriden disktrasa är det helt underbart att veta att jag bara kommer att bli bättre efter det här. Att jag kan satsa på att bli starkare, piggare och friskare.

Läs mer

B7D14: Ready to go

Imorgon är min sista chemo! Är så himla taggad. Ikväll är sista gången jag duschar med piccline, sedan (när såret har läkt) får jag äntligen bada, simma, basta och göra rörelser med armen ovanför huvudet – åtminstone fram till operationsdagen den 10 december.

Det är lustigt hur tiden ändå har gått snabbt, även om det samtidigt känns som att det var evigheter sedan jag fick min första behandling. Jag tror att det har hjälpt att ha så mycket inplanerat mellan behandlingar – läkarbesök, träningsgruppen, blodprov och picclineomläggning – plus att jag ändå mått bra dagarna före behandling.

Läs mer

B7D11 – Vad händer sedan? / What happens next?

Min sjunde omgång biverkningar blev ungefär som tidigare. Rejäl trötthet, lite skelettvärk, och tyvärr chemo burn igen (dock en aning lindrigare denna gång).

Och nu är målet inom räckhåll! På onsdag får jag min sista cellgiftsbehandling, och då tar sköterskan bort min piccline, slang och allt. Sedan är det bara att stå ut med en sista omgång biverkningar.

Så vad händer efter det?

Läs mer

B6D11: Främlingen i spegeln / The stranger in the mirror

Min andra omgång med docetaxel blev, trots höjning av dosen (från 75 till 85), helt hanterbar fysiskt. Symtomen började slå till under lördagen, tre dagar efter behandling. Lustigt nog fick jag inte lika ont i kroppen som första gången, men jag var lika seg och trött. Tröttheten höll i sig längre den här gången, men nu i torsdags/fredags kände jag mig hyfsat pigg och fräsch igen.

Däremot dök en ny, jobbig biverkning upp. Tidigare har jag alltid blivit rödflammig i ansiktet och på halsen några dagar efter en behandling, och som jag förstått orsakas det av cortisonet som jag tar just de dagarna. Men denna gång blev rodnaden mycket djupare och utvecklades så småningom till något som liknade en rejäl solbränna: det sved och ömmade, och började sedan flagna. Lite efterforskningar visade jag drabbats av chemo burn, vilket inte är helt ovanligt när man får docetaxel. Om det blir riktigt illa får man byta substans, vilket jag hoppas att jag slipper nu när jag bara har två gånger kvar.

Läs mer

Dear boobs

I’m writing this blog post in English, for my New Zealand friend Dani who I found through Instagram. She and I started chemo on the same day, Aug 1. We’re both scheduled to finish chemo mid-November, and are facing our operations in December. I’ve been following her and she is absolutely brilliant: sharing pics of herself at the best and worst of times, always with a great sense of humour. We chat on Insta sometimes, giving each other pep talk and discussing our hopes and fears. While our situations aren’t exactly the same, we have enough in common for me to take great comfort in the fact that I have a breast cancer sister on the other side of the world.

Anyhow, Dani recently wrote on her blog about a project in New Zealand called Dear Boobs – a collection of 100 letters written by women with breast cancer, to their boobs. With my operation ahead of me, I’ve been doing a lot of thinking, and research. I was planning on writing a traditional blog post, but the Dear Boobs project inspired me to write my own letter instead:

Dear boobs,

Läs mer

B5D10: Docetaxel

Har inte bloggat på ett tag. Vet inte varför egentligen – kanske för att jag ibland bara blir så trött på att ha cancer, och behöva tänka på det hela tiden. Men den som vill ha lite daglig koll på mig kan gärna kolla mitt Instagramkonto. Ska hursomhelst försöka skriva lite oftare här nu, eftersom jag tror att det kan vara bra att kunna gå tillbaka till mina erfarenheter och tankar senare.

Förra veckan, på onsdagen, fick jag min femte cellgiftsbehandling. Efter fyra gånger med EC var det nu dags att byta till docetaxel, och jag hade läst och hört att biverkningarna kunde vara ett litet helvete: munsår, smärta i kropp och skelett, känselbortfall och stickningar/domningar i händer och fötter, diarré, ofantlig trötthet (som kallas fatigue), naglar som skadas och till och med lossnar, rejäla smakförändringar. En tjej i min träningsgrupp hade fått hål på tarmen och behövt läggas in på sjukhus i fem dagar. (Hon fick såklart byta till ett annat medel sedan.) Samtidigt hade en annan tjej i gruppen blivit förvånad av hur förhållandevis lindriga biverkningar just hon hade fått – hon tyckte EC var värre. Det kändes som ett lotteri, helt enkelt.

Läs mer

B4D16: Fullt upp med att ta det lugnt / Busy doing nothing special

Nu är jag inne på min extravecka inför docetaxel-behandlingarna. Mår bara fint, utan några värre biverkningar just nu, förutom en konstant rinnande näsa och ögon som tåras så fort jag lämnar lägenheten.

Har inte skrivit på ett tag, av olika skäl, men inga negativa. Helt enkelt har jag haft fullt upp – först med att vara illamående och ännu tröttare än tidigare, sedan med att ägna mig åt roligare saker. Folk frågar: vad gör du på dagarna? Så här ser det ut nuförtiden:

Läs mer

B4D1: Halvvägs! / The half-way mark

Idag fick jag den sista av mina fyra EC-behandlingar. D var med mig. Kände hur ångesten kröp fram när jag närmade mig sjukhuset, så jag grät en liten skvätt på D:s axel för att få ur mig det jobbiga innan vi gick in. Sedan gick det bra. Efter att vi pratat av oss jobbade D en liten stund bredvid mig medan jag mest softade och nästan somnade till.

Läs mer

B3D13: Klumpen / The ice lump

Veckan efter tredje behandlingen var tung. Jag mådde mycket mer illa än tidigare, var tröttare och även ledsnare. Just illamåendet tärde mer än jag trodde, och framförallt känslan av att ha en kall, hård sten i bröstet, ungefär som när man svalt något stort och lite för snabbt så att det gör ont hela vägen ned.

Klumpen, som jag kallar den för, kändes av redan när jag låg på behandlingsbritsen, och det var den som gjorde att jag började utveckla ångest inför nästa behandling. Tack och lov fick jag träffa Bröstmottagningens psykiater i onsdags.

Läs mer

Sida 1 av 4

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén